MalinKalin

Egentligen hade jag tänkt hinna med att vara lackchef innan jag skulle bli lacktekniker men vad fasen, får man en sån här fantastisk chans och möjlighet är det ju bara go for it! 

Om en vecka börjar jag på nya jobbet och det känns både sorgligt att lämna gamla jobbet och sjukt spännande att börja på nya jobbet. Jag trivs otroligt bra på mitt nuvarande jobb och hade inte den här chansen dykt upp hade jag aldrig ens tänkt tanken på att byta jobb. Det är ett så jäkla bra gäng där! 

Men det som är så bra med nya jobbet är att jag kommer kika förbi gamla jobbet då och då eftersom dom ingår i "mitt" område. 

Vad gör då en lacktekniker kanske ni undrar? Jo, det är så här att jag kommer åka runt till olika verkstäder och hjälpa billackerare som fått problem med tex en färg, att slipgrunden är klibbig att slipa m.m och så kommer jag vara i Danmark emellanåt och hålla kurser på nya träningscentret. När verkstäder byter färgleverantör till märket jag kommer jobba för ska jag visa upp produkterna och lära billackerarna hur dom ska göra för bästa resultat. 

Så det blir lite annat jämfört med att själv vara "bara" billackerare och produktionslacka som jag gör nu. 

I början kommer jag bara hänga med andra lacktekniker för att se hur dom jobbar osv. Sen kommer jag få jobba mer och mer själv och då kommer mitt område vara Stockholm, Uppsala och Västerås. Det kommer bli en del resande i början alltså när jag ska hänga med andra tekniker i resten av Sverige så det kommer nog inte bli så mycket "hästtid". 

Det här får bli ett karriärsår helt enkelt. Sen när jag jobbar mer själv och kan planera själv inom mitt område så blir det antagligen mer hästtid på kvällarna igen ungefär som nu. 

Kan knappt fatta att det är sant! Jag hoppas verkligen att det är så kul/spännande/varierande som jag tror. Sen vet jag även att jag kommer få jobba arslet av mej för att, som första kvinnliga lacktekniker hos det här företaget, få folk (gubbar/killar) ute på verkstäderna att lyssna på mej och känna förtroende för mej. Det är ju tyvärr lite så att man som tjej får jobba dubbelt så hårt för att få hälften så mycket uppskattning som en kille. Men det är jag ju van efter 8 år i branschen... Jag blir oftast sporrad och taggad av det och visar var skåpet ska stå men det är tufft ibland fast det ska nog gå bra. Det har ju gjort det hittills ;)