MalinKalin

Min lillasyster Linda ringde och lät väldigt besvärad och darrig på rösten. Hon frågade vad jag gjorde och så säger hon "Jo det hände en liten olycka när mamma och jag var ute med hästarna. Det kom en lastbil..."

Typ där stannade mitt hjärta och alla möjliga hemska tankar for igenom huvudet. Nu har dom blivit ihjälkörda tänkte jag! 

Riktigt så illa var det inte som tur var men fy fasen rädd jag blev och så sitter man här 30 mil bort och kan inte göra ett skit! 

Tårarna brände bakom ögonlocken under tiden Linda berättade vad som hade hänt och började sedan rinna en efter en ner för kinderna. Både av lättnad för att det inte var så allvarligt som jag först trodde och just av tankarna på vad som hade kunnat hända. Åh vad jag ville vara där och kunna krama om mamma och Linda då! 

Livet är så jäkla sårbart. 

Mamma körde Snuttan och Linda red Donathello. Mamma hade precis klivit ur vagnen och plockat upp en ölburk ur diket. Vi brukar göra det så inget stackars djur fastnar i burkarna plus att det kanske är pant på burken. Win win.

I alla fall... Så kom det en lastbil och mamma ställde sig framme vid Snuttans huvud. Lastbilen körde jättesakta precis som man ska och mamma vinkade fram lastbilen. Först körde den förbi Donathello och när den skulle köra förbi Snuttan så blev hon rädd och började studsa runt. Lastbilen stannade men Snuttan svängde runt mamma ett varv så mamma fastnade med benet i vagnen och drogs omkull och släpades med en bit. 

Dom som satt i lastbilen var hästfolk och vi är bekant med dom sen tidigare så dom tog hand om mamma och skjutsade hem henne till Linda och Linda red iväg efter Snuttan. 

Lindas sambo Rickard fick skjutsa mamma till akuten för hon hade skrapat upp ena handen och armen så det blödde rätt mycket och den andra armen/handleden svällde upp väldigt mycket. 

Den här grusvägen som dom var ute efter är inte så trafikerad som tur är men under tiden Linda red ikapp Snuttan så mötte dom ju några bilar. Ingen stannade, bara sänkte farten. 

Konstigt tycker jag men är det inte hästfolk i bilarna så vet dom kanske inte bättre. 

Först kommer en ponny med vagn men ingen i vagnen sen kommer en ponny med ryttare på efter den första ponnyn. Då hade ju jag reagerat i alla fall. 

Linda fick tag på Snuttan i alla fall och efter ett tag kom tjejen som åkte med i lastbilen och hjälpte till att leda ena hästen tillbaka hem till Linda där dom lämnat av mamma. 

Det gick bra med hästarna men det var ju värre med mamma. Vi är väldigt förvånade över att Snuttan blev rädd faktiskt. Under dom här 12 åren (tror jag det är) har det aldrig hänt nåt sånt här med Snuttan. Hon blir i princip aldrig rädd. Donathello kan bli rädd för saker ibland även om det är också väldigt sällan. Den här gången blev han inte rädd när Snuttan blev det. Plötsligt händer det. Man måste ju komma ihåg att det är djur vi håller på med och även den stabilaste hästen kan bli rädd. 

Jag är ändå så himla glad att mamma hade hjälm på sig! Jag vet tyvärr att många fuskar lite med användningen av hjälm vid hästkörning. Nu kanske inte hjälmen gjorde nån skillnad just den här gången men hon hade ju lika gärna kunnat slå i huvudet i marken eller nåt.