Tankar om träningen

Nu har jag återhämtat mej lite från besvikelsen över träningen. Jag har tänkt jättemycket på varför det blev som det blev. Jag blir ju frustrerad och besviken över att jag inte lyckades få honom att lugna sig. Istället tog det liksom bara mer och mer snurr och Nino blev superstressad.
Jag tänkte rada upp några saker som jag tror gjorde att det hela blev för mycket för honom.

- Det var fler hästar än vanligt i ridhuset. Det brukar ju oftast vara tomt när vi tränar eller möjligtvis ett till ekipage och då går det rätt så bra.
Jag har inte reflekterat över det tidigare men nu när jag funderat lite grundligare på saker och ting har jag kommit fram till att det troligen har varit anledningen till att han varit uppjagad på framridningen när vi tränar för Sofia också men att han lugnar ner sig när vi börjar själva träningen. Tidigare har jag trott att det varit för att han helt enkelt varit pigg i början av passet plus nytt ställe men att han lugnat sig för att vi börjat komma igång med träningen. Nu tror jag däremot att han lugnat sig efter ett tag för att han då blivit ensam på ridbanan och inte har nån annan häst att hålla koll på. Vi har ju alltid haft sista träningstiden då vi helt enkelt inte kan komma dit tidigare och då blir vi ju ensamma när föregående ekipage är färdiga och ingen ska rida fram för träning efter oss.

- Ragna bad mej sitta ner i traven för att få honom lugnare. Nu i efterhand kan jag tänka mej att jag borde ridit lätt som vanligt. Jag tror han blev ännu mer stressad av att jag satt ner i traven eftersom jag inte brukar det men det tänkte jag inte på då när jag red. Klart han blir stressad liksom när han speedar på i ökad trav hela tiden och jag försöker sitta ner men bara studsar upp och ner som jag vet inte vad. Bekvämt var det ju inte i alla fall. Varken för honom eller mej.

- Ridhuset. Vi har ju ridit mycket på utebanan under sommaren och jag tycker han går bättre där än i ridhuset. Han gillar inte att gå nära väggarna. Den här gången var han dessutom rädd för ett hinder som stog i ett hörn. Hindret brukar inte stå där men han brukar ju inte bry sig så mycket om sånt i vanliga fall heller men hela situationen gjorde nog att han blev rädd för det.

Det var några grejer som inte var som det brukar och det blev lite för mycket för stackars Nino. Han som är så känslig. Han hade verkligen nerverna på utsidan.
Sen tyckte Ragna att vi borde prova ett rakt bett på honom. Kanske lite tjockare än det han har nu och ev. gummiklätt. Det kan säkert funka bra. Ska diskutera det med Stefan sen så får vi se. Annars är det ju bra att variera.

Veckan som kommer tränar vi på själva. Kanske i ridhuset med andra hästar nån dag sen blir det uteritt också. På torsdag ska vi på en liten AW/möte med jobbet och på fredag åker jag upp till Edsbyn för att fira mormor och morfar över helgen.
Då ska jag pussa på Donathello och Snuttan och så kanske jag och syrran tar en rid/körtur med dom <3

Bild från när vi skrittar fram på en betydligt lugnare träning i somras ;)

Kommentera här: